Idag var dag 1 av 2 lediga dagar från jobbet den här veckan. Medan många som är lediga sitter hemma i soffan och slackar ser jag till att sova ut, men komma upp i tid, äta frukost och sedan ta mig ut på en springrunda. Det är det skönaste jag vet. Och nu när vädret är perfekt kan jag inte stå emot det.
Och så prövar jag en flapjack som efter träning-mål. Mums!
Det här med träning. Jag minns första gången då jag verkligen började ta träningen på allvar. Jag tränade allvarligt talat allting ur mig. Jag kom hem, dödstrött. La mig klockan halv nio (vilket var tidigt för mig på den tiden) och sov tio timmar per natt. Jag började märka skillnad direkt. Efter dessa trötta och sega kvällar kom de mer pigga och alerta. Jag orkade mer, jag var piggare, gladare. Jag mådde bättre. Jag utvecklades. Jag orkade mer och mer och mer.
Det här med att springa. Jag har aldrig riktigt tyckt om det. Sedan fann jag min kärlek – att springa på band, vilket inte riktigt jag själv förstod kunde vara så underbart som jag själv tyckte det men jag hade kontroll. Jag ökade takt, höll takten, sänkte, körde intervaller utan att känna att jag kunde ge upp när som helst. Sedan kom den riktiga kärleken. Jag började älska att springa utomhus. Denna kärlek infann sig i mig för inte mer än två veckor sedan, men jag är helt såld. Naturen, den friska luften, omgivningen.
Det här med er som inte riktigt känner att ni orkar träna eller som inte vet var ni ska börja eller hur ni ska sätta igång. Gör det bara. Jag har ingenting annat att säga än att jag tycker synd om er och jag önskar att ni kunde följa mina fotspår eller åtminstone gå i samma riktning. Jag älskar träning och nu låter jag säkerligen som någon som är besatt, men that’s what it does to you, in a good way. Nu ska jag ut på en springrunda. Adjöss!
Sofia Sandwall 